torsdag, november 26, 2009

Spraket

SvDs ledarsida idag dissekerar jag en pudel, och begrundar fenomenet time out.

Pudeln och time outen har det gemensamt att de bägge oblygt förutsätter att utövaren har en självklar rätt till sin maktställning. En pudel syftar till omedelbar upprättelse och återgång till ämbetet medan en time out gör gällande att en paus från mediernas frågor rehabiliterar personen ifråga. Som om det vore granskningen som var problemet.

Att någon skulle erkänna den egna olämpligheten och därefter ta konsekvenserna förväntas inte. Göran Persson drog den logiska slutsatsen av detta. Efter den tafatta hanteringen av tsunamikatastrofen deklarerade han att han tog sitt ansvar genom att sitta kvar.

Nu sprider sig tydligen denna ansvarskultur. Men räkna inte med att den gäller dig när fogden, försäkringskassan eller farsan ringer. I ett samhälle där medborgarna inte betros med ansvar lär heller inte ansvarsbefrielse kunna beviljas. Time out är möjligt bara där denna maktordning tas för given.