fredag, februari 16, 2007

Lästips

De flesta ledarskribenter lämnar inte kammaren. Expressens Anna Dahlberg älskar dock att resa. Och även om jag allt för sällan håller med henne, tycker jag att det är värt att uppmuntra. Idag skriver hon från Dubai, om hur de som bor granne med Iran resonerar.

"Hellre en vecka av iranska hämndaktioner än att leva i skuggan av den iranska bomben", säger Mustafa Alani på den framstående tankesmedjan Gulf Research Center.

Två saker slår mig under dessa samtal.

*För det första är man betydligt säkrare på att det verkligen kommer att bli en amerikansk eller israelisk attack än vi är i Europa. Diskussionen i Gulfen kretsar inte kring om, utan när anfallet kommer; om det blir relativt snart efter att Irans nya deadline löper ut på onsdag den 21 februari eller om den kommer att dra ut på tiden tills nästa år.

*Den andra saken som slår mig är hur ivriga Irans grannländer verkar vara att få jobbet gjort. Inför kriget 2003 försökte Saudiarabien med flera hindra USA från att gå till anfall. I dag tycks regimerna i Gulfen snarast driva på en amerikansk attack. Så starka är de anti-iranska strömningarna.

- Den iranska bomben kommer inte att användas mot USA eller Israel. Irans missiler skulle knappt ha hunnit lyfta innan Teheran skulle vara jämnat med marken om man försökte sig på en attack mot Israel. Nej, det är mot oss bomben riktar sig, det är vi som kommer att hotas av den, förklarar Mustafa Alani bekymrat.

Han kallar Iran för "en expansionistisk stat" som hotar säkerheten och de strategiska intressena (läs oljan) i Gulfen. Om inte Iran stoppas i tid kan landet börja elda upp shiaminoriteterna i Gulfen på samma sätt som man gjort med Hizbollah i Libanon, varnar han.

Sulaiman al-Hattlan, chefredaktör för Forbes Arabia, talar om en tyst överenskommelse i Gulfen om att Iran till varje pris måste hindras från att spela den destruktiva roll landet har spelat de senaste fyra åren.

Rädslan för perserna är nu så stor att Iran till och med överträffar Israel som fiende i regionen.

- Vi har vant oss vid Israel. Och säga vad man vill om Israel, men de har i alla fall inga imperialistiska ambitioner i regionen.

Så öppet skulle aldrig ledarna i den sunnimuslimska världen ventilera sin fruktan för Iran. Men bakom stängda dörrar är det så analysen ser ut.