tisdag, oktober 31, 2006

Dissident avskedad

Ärligt talat: när ska vi börja behandla människor som röstar med Sverigedemokraterna som människor?

Idag berättar tidningarna att Kent Ekroth, 25, har blivit sparkad ifrån sin praktik på ambassaden i Tel Aviv, på grundval av sitt politiska engagemang.

Det är Sydsvenska Dagbladet som avslöjar för ambassadören att han har en sverigedemokrat i tjänst, men vi som läser Tommy Funebos Objektiv SD-blogg har känt till det något längre.

Ambassadören Robert Rydberg säger det rakt ut i Svenska Dagbladet:

...slutsatsen jag drog var att ett aktivt engagemang i ett parti som samtliga svenska riksdagspartier anser vara odemokratiskt och främlingsfientligt inte är förenligt med att arbeta på en svensk utlandsmyndighet.
Och detta är ett helt bisarrt uttalande. Jag tvivlar på att kommunister eller syndikalister är förbjudna att arbeta i staten.

Kent Ekroth har en blogg där han kommenterar.

Sa 14.40 den 30 oktober blev jag inkallad till ambassadoren dar han angav “vilseledande ansokningshandlingar” och att Sverigedemokraterna ar ett “anti demokratiskt” parti som motivering till min uppsagning. Argument bet inte. “Beslutet var fattat”.

Sa jag gick runt till de jag jobbat med pa ambassaden och sa hej da, allt under mycket trevliga former. Alla dar visade sin uppskattning for min tid pa ambassaden och tyckte det var synd att jag var tvungen att ga. Sjalv tycker jag ocksa att de pa ambassaden har varit mycket trevliga, hjalpsamma och mycket bra att ha och gora med.

Man kan undra om man skulle blivit uppsagd om man var engagerad i Miljopartiet eller Vansterpartiet eller nagot annat. Det skulle knappast handa. Motivet var enligt ambassadoren att Sverigedemokraterna “ses som antidemokratiska”. Ses? Av vem? Givetvis finns det inte ett spar av antidemokrati eller den pastadda “framlingsfientligheten”, men jag antar att det ar bekvamt att anvanda en klassisk offensiv.

Mitt blogginlagg var katalysatorn, men inte anledningen. Eftersom det ar nagon som tipsade om min blogg, mitt arbete och mitt nummer skulle detta kommit till ytan oavsett vad jag hade skrivit eller inte pa bloggen. Sverige ar sannerligen inte en fullvardig demokrati. Istallet rader asiktsforbud aven nar det bara galler en annan syn pa immigrationspolitiken.

Tommy Funebo listar möjliga lagbrott staten/ambassaden kan ha begått:
...att ställa ett sådant krav på en sökande, vare sig det rör sig om anställning eller praktik, är ett brott mot regeringsformen. Det framgår av 2 kap 2 § regeringsformen (1974:152) att "varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot tvång att giva till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende." Frågor i rekryteringssammanhang om enskildas politiska sympatier strider ö.h.t. mot god sed på arbetsmarknaden.
Det hela är mycket olustigt.

Medlemmar i ett parti, som är representerat i hälften av landets kommunala församlingar, behandlas som djur. Det är inte värdigt Sverige.

Den allt mer oumbärliga bloggen Kulturrevolution kommenterar:

Jag anser att den här typen av politiska förföljelser, som det faktiskt är fråga om, är både oacceptabla och dessutom en sällsynt dålig taktik för den som vill motverka sd. Att en person inte får framföra i stort sett identiska kulturella analyser som väl ansedda harvardprofessorer och journalister är bisarrt.

Sverige måste ta och vakna till.

Och förresten. Kulturrevolution har redan berättat när nästa tillfälle kommer att med statens gillande spöa dissidenter. På torsdag ska ligister, enligt offentliga planer, sätta demokratin ur spel i Göteborg. Samhället kommer säkert inte att lägga fingrarna emellan.

Om det är så att ordningsmakten fortfarande inte lärt sig så skriver jag nu i förväg att vänstergrupper planerar aktioner vid kommunfullmäktiges öppnande i Göteborg den andra november.

Socialisterna ska i första hand demonstrera sitt missnöje med att några göteborgare valt en sverigedemokrat som sin politiska representant. Men vissa debattörer menar också att det egentligen är folkpartiet man borde angripa eftersom de är ett större problem.

Solidaritet kallas det.

Det är skamligt att förföljelserna kan fortgå.

Uppdatering:

Den som vill sparka en misshaglig människa har i dagens samhälle naturligtvis inga svårigheter att fabricera grund för avsked. Till Ekot säger nu UDs personalchef, i strid mot vad ambassadören uttalar, att det inte råder något åsiktsförbud, och att Ekroth kickas för att han missbrukat ambassadens dator:
– Det finns andra omständigheter runt den här personen som har mer att göra med hur han har utnyttjat ambassadens faciliteter i form av datorer och liknande, säger Ann-Marie Dierauer, personalchef på UD.
Löjeväckande, om det inte vore ett så allvarligt övertramp på våra demokratiska grundprinciper.

Ingen har glömt inte att det var utrikesdepartementet som stampade på yttrandefriheten förra gången också. Olämpligt, tyckte Justitiekanslern då. Vi andra börjar skönja ett mönster.

Uppdatering 2:

Det är värt att upprepas: när det gäller försvar mot statens övergrepp på medborgerliga rättigheter är det definitivt inte statsradion man ska lita på. I kampen mellan David och Goliat hamnar statsradion nästan alltid på Goliats sida. I Studio Ett var man snabb att rusa till utrikesdepartementets försvar, genom att i sitt inslag intervjua enbart en forskare, Ulla Ekström von Essen, som ansåg att det var rätt att sparka praktikanten, och motiverade detta genom att tillskriva praktikanten uttalanden han inte gjort. Någon som motsade detta kunde redaktionen tydligen inte hitta.

Producenterna Marie-Jeanette Löfgren och Carlos Garat hade säkert ansträngt sig till det yttersta. Säkert.